Lilja Hazard

"Det var en gång en saga, som ville bli berättad och förd ut i världen. Det var helt naturligt, eftersom den visste med sig, att den redan var så gott som färdig." /Selma Lagerlöf

Alma, jag älskar klipp och klistra så jag kopierar dig.

jaha, då var man utmanad av Alma

Här är reglerna :
Länka till den som utmanat dig.
Berätta fem sanningar om dig själv.
Utmana fem personer i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till dem du utmanat.



1. Ibland glömmer jag borsta tänderna.
2. Ibland säger jag motsatsen till vad jag tänker om nån för jag inte tycker jag tänker rätt. Tror jag.
3. Jag bär nästan alltid omkring på Viile. Jag har tur som har en katt som står ut med det där.
4. Jag tycker inte om att prata bantningssätt med folk. Efter så många år är det nog lite som att börja diskutera Islam med en Muslim. Fast ibland öppnar jag munnen om det ändå.
5. Jag pruttar också.


Jag utmanar
Sabina (sam-utmanar med alma. hon behöver ju inte skriva två st:P)
Markus 
Bettina
Sanna
Helen

Alessio hette han.

Kom från Palermo.

"U r beutifull" skrev han.

Vet han inte att det stavas beautiful?

Men lite fint ändå:)

Vi var tillsammans ett tag. Distans.

Sen försvann han.

Dök upp nån gång efter det.

Sist jag hörde något skulle han till Cuba.

Sen skrev han idag.

Han vill komma hit.

"Come on over, I never stopped you"

Jag skrev med litet i först, men sen rättade jag mig för att inte ha lika taskig engelska.

Han tycker fortfarande jag är beutifull.

Jag tycker han är rätt beutifull han med:)

Min egna lilla Italienare..

liljahazard.blogg.se säger:

klart jag gör

liljahazard.blogg.se säger:

jag vill ju också kramas

chillipie säger:

liljahazard.blogg.se säger:

men det kan ju hända att jag säger jag älskar dig

chillipie säger:

liljahazard.blogg.se säger:

oj nej gör inte det. inte bra. då blir jag kär i dig. och det skulle ju göra så ont

chillipie säger:

chillipie säger:

chillipie säger:

liljahazard.blogg.se säger:

tack.. det tyckte jag om

liljahazard.blogg.se säger:

jag älskar dig alldeles säkert på mitt. mycket mycket

chillipie säger:

chillipie säger:

liljahazard.blogg.se säger:

fast ibland behöver det läggas undan för att inte bli osynligt som saker i ens vardag blir om man ser de hela tiden

liljahazard.blogg.se säger:

men nu har det legat undan i två år... det kommer snart spränga skåpet om det inte får komma ut snart

chillipie säger:

...till Sabinas Blogginlägg vill jag bara bifoga "Kaktusen som ville bli en gran" som jag själv anser vara en av mina större verk...



jag skulle råda er allesammans att spara den för den dagen jag blir stor och känd;) Sälj då kaktusen dyrt på ebay!

Kram på er.

Idag ska jag köpa kuddar! Kuddar I tell you! Jag hade ett långt samtal med mamma igår angående vårt varande och ännu mer icke varande av fina kuddar i soffan och annat. Vi har (som många andra med oss) mest köpt såna små fjantkuddar som är ganska billiga (på grund av sig storlek) fast man egentligen vill ha såna de visar i De Fina Tidningarna. Ni vet. Det är som när man tänker äta något men aldrig lyckas hitta stunden för det och till slut blir man bara trött på att vara sugen! (kanske dålig jämförelse)

Men nu ska det bli av! Indiska har (enligt mammas uppgift) just nu stora fina kuddar i vackra tyger (inte äckelpäckel polyeten mer! iaf ska det inte kännas som det...) och till det underbara priset 2 för 3. ÄNTLIGEN!!! DET FINNS EN GUD!

Nu är bara uppdraget: "Hur fan ska vi få pappa att bygga en burspråksbänk till jul?!" kvar, men jag känner att efter denna stora kuddlättnad är nästan allting möjligt;) Vem vet... vi kanske till och med kan begrava våra husdjur redan nästa år?! (det är lite morbidt... men de har bott i vårt vardagsrum i sina urnor sen ca 6 år tillbaka nu... iaf zenta).

Kram på er, och en riktigt god jul!

Brev nr. 3. Han måste verkligen tycka jag är smart...




Oj! tack för förtroendet, men det är nog en fråga du helt måste ta ställning till själv, det är helt beroende på hur du vill leva och väldigt personligt. Hade situationen varit min (alltså att jag hade till exempel invandrat till ditt hemland, vilket?) så hade jag nog till en början anpassat mig väldigt mycket till den kulturen för att jag tycker om förändringen och att lära mig nya saker. även lite respekt kanske. däremot är jag inte troende, vilket jag vet är en viktig del i många (öst?) länder, och det hade jag inte kunnat anpassa mig efter för det skulle jag känna mig som en hycklare av. Men jag tror att jag till slut hade saknat saker från sverige och då hade jag väl försökt mixa det bästa från båda. bättre än så kan jag nog inte säga, för hela frågan är så individuell och har en oändlig mängd lösningar, men nu vet du hur jag hade gjort.

det går nog trögt med det mesta man gör, men vill man så går det ändå... lycka till min vän:)



00.04 2007-10-17 skrev Han:
Hej
Önskar att du varit här! har verkligen nåt och diskutera med dig, nåt som stört mig idag.

Jag är ju invandrare, kom het för mer än tolv år sen när jag va 16 å gammal.
Lärt mig en hel del i sverige men ändå bevarat en hel del av min egen kultur. Idag har jag jätte svårt och anpassa mig efter de väldigt rika kulturen jag har inom mig. jag kan inte följa den ena av de och glömma den andra samtidigt kan jag inte få de två och funka ihop.
Skulle fråga dig först och främst om en lösning men det måste jag nog hitta på själv kanske? vad tycker du? ska jag följa den svenska kulturen och leva efter den? för jag har försökt och leva med de två ihop, går fast trögt och svårt och jag vill göra det lätt för mig och leva.

Kram

Mamma och jag tog just en liten promenad runt påarp och lovprisade den nya familjeklenoden: ISBANAN! Vi älskar den, vi dyrkar den, vi kysser lådan den ligger i. Hel dig Isbanan!

Vi hade ett missöde ca 2 minuter efter mamma öppnat sin present. Närmare bestämt när vi satte i kontakten. Den började leva, den lös, den dog. Samtidigt satt jag med händerna på dess spakar (jo tydligen så SJUNGER den med! mer än jag visste när jag köpte den!) och tänkte "Tjoho, jag har förstört mammas finaste present. Jag hade kunnat ta en hammare med, för nu är den död."

Men räddningen var nära: vi hittade en annan strömomvandlare med samma volt och TADA:D  den funkade! Så nu har vi suttit en timme och beundrat den innan vi gick ut...

Hel dig isbanan, du är vårt dagliga bröd. Amen.

00.16 2007-10-10 skrev Han:
Verkligen! jag märker det på de nära mig, vad än de får så är de det samma och vill ha mer och mer. De gör allt för att kunna få, och jobbar hårt och intensivt för det, ändå syns det inte på de så väl.

00.12 2007-10-10 skrev LiljaHazard:
självklart inte. men kanske influerande. men det har nog mer med deras uppväxt att göra än deras vänner. om man blir lärd att det enda sätt att få något är att knuffa undan den som skulle fått det egentligen så lär man bli en egocentrisk människa. om man lärs upp att man får det man vill om man arbetar rättvist och bra för det och samtidigt får det man har haft som mål, lär man bli mindre egocentrisk. vi är ändå ganska lika hundar. vi gör det vi får lära oss. mindre egocentriska människor är väl mindre egocentriska för att de vet att om de bara följer mönstret så faller priset ner. de ser det inte som något svårt. egocentriska människor tror jag däremot ser allting som väldigt svårt. och inte ens när de fått vad de ville ha förstår de det....



00.05 2007-10-10 skrev Han:
Hej
Nej, jag kör verkligen inte den stilen med dig, men äntligen har jag ju hittat en inteligent människa jag kan snacka med här på QX och vara mig själv med. Det är en härlig känsla ska du veta :)

Det verkar dock att egoismen, den lille djävulen man har på sin axel, oftast slår den lille ängel för man ser att det är inget hopp om den här människan.
Jag har några hopplösa fall runt mig, och är rädd att dom smitar av sig andra människor runt om, är detta möjligt? är egoismen smittsamt?


23.47 2007-10-09 skrev LiljaHazard:
haha har du "dagens fråga" med mig? nja. egoism hör ju ihop med den primitiva delen av hjärnan som jobbar för överlevnaden.. så helt kvitt blir man nog inte den.. men man kan ju alltid tänka igenom saken och göra det mest moraliska och etiska om det handlar om vem som ska få sista biten på tårtan...

jag tror man alltid kommer ha rösten som säger "ta den!" och den andra som säger "men ser du inte alla andra som också vill ha den?" och sen bestämma därifrån... du vet, ängeln och djävulen på axlarna?


23.43 2007-10-09 skrev Han:
Hej

Har en tanke idag, eller en fråga rättare sagt.
Egoism!
jag vet att det växer med en, det är en massa saker som samlas på ett barn, det här barnet blir vuxet och då slår egoismen sig och man bara vill coh vill för sig själv.
Allt det vet jag om, men min fråga är kan man inte bli kvitt det?? Vad tror du?

Det är sommar. jag sitter på en för låg stol ute i min trädgård och mina fötter blev just blöta från parasollstället som tydligen är vattenfyllt och inte särskilt tätt. något mjukt stryker sig mot mitt ben. jag slås av tanken att min katt inte får gå ut (en för dyr katt att förlora) men när jag tittar ner är det en orange katt. inte min. min är vit. köksdörren står öppen oh den främmande katten går in och börjar äta upp min katts mat. stackars min katt. varken solsken eller mat får han. jag tänker att jag borde resa mig upp och schasa ut katten men det känns så långt bort... det är så otroligt varmt denna sommaren. har just hunnit bli juni och redan över 30 grader. underbart och outhärdligt. nej nu måste jag verkligen stå upp för min livskamrat. reser mig och då skräms den orange katten och springer ut. inte alls så svårt som jag trodde. jag trodde jag skulle vara tvungen att mota ut den och locka med mat utanför. där ser man. är nog för jag tror jag fortfarande sover. när man är i stadiet mellan sömn och vakenhet så känns allting som en Tolkien kamp... bara gå på toa och hämta vatten är ett slagfält där tyngdlagen och naturen kämpar mot varann. äsch naturen är ett ganska fjantigt uttryck. jag menar ju min kropp. naturen skiter fullständigt om jag är törstig eller behöver kissa.

varje gång jag startar datorn hoppas jag på att en bok magiskt ska flöda ut ur mina fingrar. en sån där intressant, jag lärde mig något nytt om mig själv, i vackra enkla ord- bok. men oftast hamnar jag på en chatt eller spelsida och skriver mina vackra ord där istället. jag borde bli portförbjuden från internet. det tömmer mig på ord. nu har jag varit i solen, och inte vid en dator, i en vecka och det mår jag mycket bättre av. men det bryr sig faktiskt ingen annan än jag om.

en fågel här samlar löv till ett bo. av någon anledning duger bara en sorts löv. de finns under våra lilla stora rosenkvitten. rosenkvittenen min mamma skaffade när vi flyttade hit så vi kunde göra sylt på frukterna. vi har aldrig någonsin plockat en enda frukt från den busken. men blommorna är väldigt fina.

vi har mycket i vår trädgård som är tänkt att äta. fläder, vinbär, krusbär, rabarber, morötter, rädisor, äpplen, plommon, päron, hallon, björnbär, timjan, basilika, bönor, vitlök, sallad.

vi äter mest findus och godiskungen lösgodis. men man känner sig nyttig när man tittar på allting.

man känner sig.

det är det viktigaste.

att man känner sig.

känner man inte sig så är man ett barn utan papperslapp. så säger nils ferlin och jag tycker det stämmer ganska bra. nu har jag satt mig på några täcken och kuddar (sovit nästintill utomhus några nätter nu så täcken ligger lite varstans) så nu är jag i bättre höjd med datorn. jag får sitta lite rakt bara. rak i ryggen med magen lugnt vilandes lite mot låren som i sin tur stödjer sig tryggt mot varann. tänk om man kunde beskriva sig själv mot en underskön liten gudinna. hade varit fint. fast jag trivs som skogsmulletroll med. med lite för mycket överallt. hade ju passat bättre att vara 40 samtidigt. då hade jag låtit som en sån där skön medelålders som inte fastnar i dem där gör-mig-yngre reklamerna. som skiter i vilket för hon har bättre för sig. men jag är 20 så jag får nog vänta med det en stund. får tänka på att alla män tycker är tjejer är snyggast vid 20 istället. gubbarna. tänk så mycket dravel jag spottar ur mig. man kanske måste det för att komma till första raden på den där historian.

men hur ska man egentlgien börja då? ska man bara låta fantasin flöda och se vad det blir eller ska man tänka ut en plott och sen försöka skriva ner den med förskönande och förlängande uttryck? jag som alltid tröttnar på att göra samma sak två gånger.. jag får sträckskriva tills den tar slut. tänk att aldrig behöva jobba på ett vanligt jobb dit man måste gå. himmelriket. fast då kanske jag aldrig träffar mina drömmars man?

en nära vän till mig konstaterade idag när vi åkte bil att det måste vara lättare att träffa någon på ett arbeta eller i ett litet sammanhang med få människor. hon menade att man alltid (medvetet eller omedvetet) rankar människor man hamnar med i olika skalor och det finns alltid någon man tycker är snyggast. och i små sammanhang kan människor man inte i andra fall skulle tycka var snygga bli intressanta. på så sätt tycker man att man hittat ett kap när det är någon man kanske skulle klassa som en trea bland alla män man sätt i sitt liv. en trea är mycket lättare att få än en tia. alltså är det lättare att få förhållanden på jobbet än i stora sammanhang. jag vet inte om många andra har slagits av den tanken eller om jag helt missat att det är en vedertagen regel men jag fick en aha upplevelse i alla fall.

det är ganska bra att sitta med rak rygg för då kan jag inte luta mig bakåt. det är bra för att jag bränt hela min rygg. tänk om någon sagt till mig att bara för att man inte når sin egen rygg med sololja betyder det inte att den biten är skyddad. aj aj aj...

ojdå att sätta en pool i mjukt blått plastyg på en lutande gräsmatta var visst inte så smart... 2000 liter vatten rakt ut i rabatten utanför uterummet. de behöver inte vatten på ett tag... bäst att flytta poolen. eller gräva en plan yta under. kanske inatt när det inte är så stekande varmt... puh.

"det hela började när pierre anthon bestämde sig för att "ingenting betyder nånting". han flyttar upp i ett plommonträd och ropar att allt är värdelöst, allt bara är ett skådespel. klasskamraterna bestämmer sig för att få ned honom från trädet och visa att det faktiskt finns saker som har betydelse. leken får ohyggliga konsekvenser när var och en måste ge upp något viktigt och lägga det i "högen av betydelse" - och samtidigt få makt att bestämma vad nästa person ska offra.

denna boken är i nobelprisklass står det på utsidan och jag håller med. Den finsn på biblioteket och kostar 30 kronor. köp och läs!!!

Hon kände solen mot sina kinder, hur det brände lätt men försvann så fort lite vind brisade förbi.. Hängmattan gungade lugnt och vaggade henne mer och mer sömnig... Hon var just på väg in i drömmarnas värld när hon hörde:

"Jag vet vad du tänker på"

Hon lyfte på solglasögonen för att se vad det var som pratade. Det kom ju från hennes mage?

Där ovanpå magen, men lätt som en fjäder satt den. De ludna öronen sakta vajande i vinden och med ett par likadana rosa solglasögon som hennes egna sittande på trynet, men några storlekar mindre: Grisen.

I sin ballerinautstyrsel och stoltare än vanligt med trynet i vädret så den på ett märkligt sätt nästan liknade Greta Garbo.

"Jaså det är du." Svarade hon och fällde ner glasögonen igen för att sola vidare.. "Vad menar du med att du vet vad jag tänker på? Jag höll ju på att somna, jag tänkte inte på något alls."

"Jo det gjorde du. Du tänkte på den där killen." sa grisen snabbt och synade sina klövar.

Det var sant. Det var den där förbaskade killen som sålde glass nere i hamnen...

"Jaha, och hur ska du hjälpa mig med honom då? För jag antar att det är därför du är här?" svarade hon.

"Jag har väl inte sagt att jag ska hjälpa dig med en kille?" sa grisen " Jag tänkte bara att du kanske ville prata lite..." den lät lite stött och hon kunde inte låta bli att känna sig lite skuldmedveten.

"Öhh.. jaha. Jaså. Tack. Ja men det är ju killen som står i glassbaren. Han som jag har spanat på heeela sommaren, men jag är bara så himla feg. Äh nu låter jag ju som ett "Kära Bullen" brev. Men jag tänkte att jag kanske kunde ge honom en lapp eller nåt. Men sånt gör man ju när man går i trean, inte när man är 20! Jag är dömd! Dömd att dö som nucka." sa hon, något överdramatiskt på slutet.

"Så farligt är det väl inte? Men om det är problemet så tror jag att jag vet en lösning..."

Grisen hoppade ner från hennes mage och började trippa in mot huset. Tjejen satte sig upp och gick efter. Vad tänkte den nu göra?

"Tadaaa!" sa grisen väl inne i köket.

"Ehm... vadå tada?" hon såg sig om och det var ju bara köket...

"På bordet. Datorn. Internet. Det är ju bara att skriva ett mail på en sån där sida. Det är ju inte som att lämna en lapp, eller hur?" Grisen lät lite stolt på rösten och tog ett inte så smidigt hopp upp till en av stolarna.

"Ja jo.. men det hjälper ju inte mig om jag inte vet var han finns. Jag måste ju veta vad han heter på ett community för att kunna skriva något. Det är inte bara att söka på "killen i glassbaren" och tro att det kommer upp rätt vettu."

"Kan du inte söka på stad och ålder? Jag har sett det på nån sån sida. Lunarblåst?" sa grisen lite osäkert.

"Lunarstorm. Men jag är inte medlem där. Hur kan du förresten veta om Lunarstorm?" svarade hon och såg lite misstänksamt på grisen vid sin sida.

"Du är väl inte den enda jag sett sitta vid en dator heller?" sa grisen kort.

"Inte? Nähe.." Hon lät lite besviken, men släppte det när grisen fortsatte:

"Ja men det första du måste göra är att bli medlem på den där sidan, vad den nu hette."

"Nej det tänker jag inte."

"Vill du inte hitta din drömprins kanske? Ja då tycker jag du tar och ändrar inställning."

Den hade tagit av sig solglasögonen och stod med dem ihopfällda i ena klöven och använde dem som pekpinne mot datorn:

"Ja och så söker du bara. Om han nu är så snygg lär han väl ha en bild på sig. Hur många kom det upp? Ojdå, så många.. Ja men vi får väl kolla igenom och se när vi hittar rätt."

Det dröjde en stund, men givetvis hade grisen rätt som alltid. Där var han, den oemotståndlige Filip från Råå som kunde charma vem som helst med ett leende. Hon kände att hon blev fnittrig inombords bara av att tänka på det...

"Jaha där är han. Ja han ser väl bra ut, men han hade med fördel klätt i ett par större öron enligt mig." var grisens enda kommentar.

"Tycker du verkligen jag ska skriva till honom? Tänk om han tycker jag är en riktig tönt?" sa hon osäkert.

"Ja givetvis ska du skriva. Påstår du att jag har dåliga idéer? Han tycker inte du är en tönt, så skriv nu!"

Den var så bestämd, så det fanns ingen chans att orda emot.

Det blev ett enkelt brev med några vardagsfraser: Hur mår du? Vad ska du göra i helgen? Lust att hitta på något?. Till slut satt hon med fingret på enter-knappen. Skulle hon trycka? När hon väl hade tryckt skulle det ju vara för sent. Skulle hon verkl... Grisen tog sin klöv över hennes finger och tryckte till. Inombords fnittrade det inte längre, nu skrek istället en gast högt och ljudligt i hennes mage: 'neeeeej!'

"Så där ja. Klart! Tycker du inte vi ska sola lite nu? Man ska inte sitta inne en såhär vacker dag!" sa grisen mycket förnöjsamt samtidigt som hon hoppade ner från stolen och gick ut genom dörren.

"Hur kan du vara så säker på allting grisen?" ropade hon förargad genom dörren.

"Vem tror du det var jag såg sitta på lunarbrisen och surfa efter en flicka i Påarp i 20årsåldern?" ropade grisen från gräsmattan.

Hjärtat stod stilla i bröstet på henne. Hon for upp så snabbt att hon slog benet i bordet och sprang haltande ut:

"Nähe! Skämtar du?!" ropade hon med champangebubblor i magen.

Men återigen var grisen inte där... Den lyckades alltid försvinna, när livet blev som bäst.

1. Man kan snyta sig ifred.
   
2. Man kan trycka fel på biljettautomaten utan att bli stressad. Har man rabattkort kan man också roa sig med att stanna tills saldot kommer. "194,80 - där ser man!"
   
3. Man kan ta bästa platsen i kuren. Märkligt nog är den i mitten och inte på ändarna, som på alla andra ställen.
   
4. Man kan snyta sig igen.
   
5. Man kan räkna hur många tåg som åker förbi som inte är ens eget tåg. Två.
   
6. Man kan snörvla lite, för att se om det finns snor till en tredje underhållande snytning.