Han och jag...
Brev nr. 3. Han måste verkligen tycka jag är smart...
Oj! tack för förtroendet, men det är nog en fråga du helt måste ta ställning till själv, det är helt beroende på hur du vill leva och väldigt personligt. Hade situationen varit min (alltså att jag hade till exempel invandrat till ditt hemland, vilket?) så hade jag nog till en början anpassat mig väldigt mycket till den kulturen för att jag tycker om förändringen och att lära mig nya saker. även lite respekt kanske. däremot är jag inte troende, vilket jag vet är en viktig del i många (öst?) länder, och det hade jag inte kunnat anpassa mig efter för det skulle jag känna mig som en hycklare av. Men jag tror att jag till slut hade saknat saker från sverige och då hade jag väl försökt mixa det bästa från båda. bättre än så kan jag nog inte säga, för hela frågan är så individuell och har en oändlig mängd lösningar, men nu vet du hur jag hade gjort.
det går nog trögt med det mesta man gör, men vill man så går det ändå... lycka till min vän:)
00.04 2007-10-17 skrev Han:
Hej
Önskar att du varit här! har verkligen nåt och diskutera med dig, nåt som stört mig idag.
Jag är ju invandrare, kom het för mer än tolv år sen när jag va 16 å gammal.
Lärt mig en hel del i sverige men ändå bevarat en hel del av min egen kultur. Idag har jag jätte svårt och anpassa mig efter de väldigt rika kulturen jag har inom mig. jag kan inte följa den ena av de och glömma den andra samtidigt kan jag inte få de två och funka ihop.
Skulle fråga dig först och främst om en lösning men det måste jag nog hitta på själv kanske? vad tycker du? ska jag följa den svenska kulturen och leva efter den? för jag har försökt och leva med de två ihop, går fast trögt och svårt och jag vill göra det lätt för mig och leva.
Kram
