Lilja Hazard

Det är sommar. jag sitter på en för låg stol ute i min trädgård och mina fötter blev just blöta från parasollstället som tydligen är vattenfyllt och inte särskilt tätt. något mjukt stryker sig mot mitt ben. jag slås av tanken att min katt inte får gå ut (en för dyr katt att förlora) men när jag tittar ner är det en orange katt. inte min. min är vit. köksdörren står öppen oh den främmande katten går in och börjar äta upp min katts mat. stackars min katt. varken solsken eller mat får han. jag tänker att jag borde resa mig upp och schasa ut katten men det känns så långt bort... det är så otroligt varmt denna sommaren. har just hunnit bli juni och redan över 30 grader. underbart och outhärdligt. nej nu måste jag verkligen stå upp för min livskamrat. reser mig och då skräms den orange katten och springer ut. inte alls så svårt som jag trodde. jag trodde jag skulle vara tvungen att mota ut den och locka med mat utanför. där ser man. är nog för jag tror jag fortfarande sover. när man är i stadiet mellan sömn och vakenhet så känns allting som en Tolkien kamp... bara gå på toa och hämta vatten är ett slagfält där tyngdlagen och naturen kämpar mot varann. äsch naturen är ett ganska fjantigt uttryck. jag menar ju min kropp. naturen skiter fullständigt om jag är törstig eller behöver kissa.

varje gång jag startar datorn hoppas jag på att en bok magiskt ska flöda ut ur mina fingrar. en sån där intressant, jag lärde mig något nytt om mig själv, i vackra enkla ord- bok. men oftast hamnar jag på en chatt eller spelsida och skriver mina vackra ord där istället. jag borde bli portförbjuden från internet. det tömmer mig på ord. nu har jag varit i solen, och inte vid en dator, i en vecka och det mår jag mycket bättre av. men det bryr sig faktiskt ingen annan än jag om.

en fågel här samlar löv till ett bo. av någon anledning duger bara en sorts löv. de finns under våra lilla stora rosenkvitten. rosenkvittenen min mamma skaffade när vi flyttade hit så vi kunde göra sylt på frukterna. vi har aldrig någonsin plockat en enda frukt från den busken. men blommorna är väldigt fina.

vi har mycket i vår trädgård som är tänkt att äta. fläder, vinbär, krusbär, rabarber, morötter, rädisor, äpplen, plommon, päron, hallon, björnbär, timjan, basilika, bönor, vitlök, sallad.

vi äter mest findus och godiskungen lösgodis. men man känner sig nyttig när man tittar på allting.

man känner sig.

det är det viktigaste.

att man känner sig.

känner man inte sig så är man ett barn utan papperslapp. så säger nils ferlin och jag tycker det stämmer ganska bra. nu har jag satt mig på några täcken och kuddar (sovit nästintill utomhus några nätter nu så täcken ligger lite varstans) så nu är jag i bättre höjd med datorn. jag får sitta lite rakt bara. rak i ryggen med magen lugnt vilandes lite mot låren som i sin tur stödjer sig tryggt mot varann. tänk om man kunde beskriva sig själv mot en underskön liten gudinna. hade varit fint. fast jag trivs som skogsmulletroll med. med lite för mycket överallt. hade ju passat bättre att vara 40 samtidigt. då hade jag låtit som en sån där skön medelålders som inte fastnar i dem där gör-mig-yngre reklamerna. som skiter i vilket för hon har bättre för sig. men jag är 20 så jag får nog vänta med det en stund. får tänka på att alla män tycker är tjejer är snyggast vid 20 istället. gubbarna. tänk så mycket dravel jag spottar ur mig. man kanske måste det för att komma till första raden på den där historian.

men hur ska man egentlgien börja då? ska man bara låta fantasin flöda och se vad det blir eller ska man tänka ut en plott och sen försöka skriva ner den med förskönande och förlängande uttryck? jag som alltid tröttnar på att göra samma sak två gånger.. jag får sträckskriva tills den tar slut. tänk att aldrig behöva jobba på ett vanligt jobb dit man måste gå. himmelriket. fast då kanske jag aldrig träffar mina drömmars man?

en nära vän till mig konstaterade idag när vi åkte bil att det måste vara lättare att träffa någon på ett arbeta eller i ett litet sammanhang med få människor. hon menade att man alltid (medvetet eller omedvetet) rankar människor man hamnar med i olika skalor och det finns alltid någon man tycker är snyggast. och i små sammanhang kan människor man inte i andra fall skulle tycka var snygga bli intressanta. på så sätt tycker man att man hittat ett kap när det är någon man kanske skulle klassa som en trea bland alla män man sätt i sitt liv. en trea är mycket lättare att få än en tia. alltså är det lättare att få förhållanden på jobbet än i stora sammanhang. jag vet inte om många andra har slagits av den tanken eller om jag helt missat att det är en vedertagen regel men jag fick en aha upplevelse i alla fall.

det är ganska bra att sitta med rak rygg för då kan jag inte luta mig bakåt. det är bra för att jag bränt hela min rygg. tänk om någon sagt till mig att bara för att man inte når sin egen rygg med sololja betyder det inte att den biten är skyddad. aj aj aj...

ojdå att sätta en pool i mjukt blått plastyg på en lutande gräsmatta var visst inte så smart... 2000 liter vatten rakt ut i rabatten utanför uterummet. de behöver inte vatten på ett tag... bäst att flytta poolen. eller gräva en plan yta under. kanske inatt när det inte är så stekande varmt... puh.