Jag har en tanke.

Vi har alla en inneboende superkraft inom oss. Något som vi vet är helt oumbärligt för resten av världen. Ibland vet de bara inte om det än. En trollbindande sångröst, böcker som ingen läst liknande förut, psykologi som kan göra största dåre klok. Om folk bara visste vad de missar..

Men tänk om detta endast bygger på att lärinnan i trean sa att du sjöng fint? Eller att svenska magistern gav dig VG på en uppsats? Eller att du hjälpt några kompisar med kärleksproblem och som sedan sagt: "du får mig alltid att se allt så klart."
Tänk om det bygger på så lite?
Att såna småsaker formar oss.

Lägg sen till att lärarinnor ofta säger "bra" till små barn, svenska lärare kan sätta VG utan att man skrivit något värt ens G, men ville vara schysst. Det är också sällan som kompisar säger "du är verkligen dålig på detta" om man inte är elak med flit.

Då kan det vara så att ens superkraft som skulle rädda världen bara bygger på en slump. Fast ibland kanske kycklingen kommer före hönan? Efter denna reflektion har jag mkt större sympati för kråkorna som söker till Idol. De kanske bara hade en snäll musiklärare?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0