Lilja Hazard

Det är ju inte som att det här med att banta är en dans på rosor. Då hade ingen varit överviktig (iaf inte olycklig och överviktig). Ibland får man "plattåer" och ibland är man så jävla sugen på en pizza. Sen känns det inte så viktigt hela tiden heller.
Men då tänker jag på det som står i rubriken. "Det är i backarna man ryker". Det är då alla ger upp och det är det som ska skilja mig från alla andra. Dem som inte klara det. Dem sämre. Jag ska vara lite bättre. Och det får mig att vilja kämpa en dag till. Ger mig lite extra glöd.

Tänkte att det kunde vara motiverande för andra med^^ går ju att applicera på vad man vill. :)