Varför är det så?
Varje dag när jag åker tåg tänker jag på varför jag retar mig på andra när jag gör samma sak själv.
Som till exempel: Varför ska alltid nån smart nisse trycka på knappen på dörren. Tror dem att dörren inte öppnas om man trycker där? eller är det att den öppnas fortare då? Trots att de gång på gång när de ska på har sett att dörrarna är förbannat tajmade och öppnas SAMTIDIGT. DIGITALT!! Det ni..
Men vad spelar väl det för roll... det finns ju en knapp, den måste man väl trycka på?
Sen finns det alltid den förskräckta samlingen utanför tåget. Den som stressat tänker "jag måste komma med! ni får inte köra utan mig!". Eller? Varför försöker de annars näst intill BROTTA NER de sista avstigande passagerarna i sin iver att gå på?
Det finns dem som tycker det är jobbigt att höra någon prata i telefon. Men det är inte alls lika jobbigt att höra två prata lika högt med varann. Kanske för man kan tjuvlyssna bättre då?
Dem som har bestämt sig för att sätta sig på ens saker, men som man precis lyckas förstöra nöjet för med att dra undan väskan i sista stund. Det hade ju varit så mycket enklare om de hittade en annan hobby i livet och istället kunde fråga "är det ledigt här?"
Den som försöker gömma sig UTANFÖR tåget mentalt genom att låtsas som de inte ser hur mycket folk det är och ändå inte tänker på att de har två eller ibland tre säten för sig själv.
Ja det finns så många saker att grubbla på tåg, och trots det gör jag själv nästan allt med. Utom att trycka på den förbannade knappen!
