Filmer, makeup och narkolepsi
Ja Lena, nu finns det en bunt kvar innan du är ifatt;) sen blir det en i veckan som för oss andra... (var beredd på abstinens, kanske hitta någon annan kriminalserie som substitut?)
Nu har jag mailat till Sara, så Sara om du inte har fått det tycks det vara problem med min mail till din. och om du har fått det: din mamma har fått pengarna:)
Slutligen ska jag berätta om den märkliga händelsen med damen på tåget. Det var en dag när jag skulle till malmö (tror jag skulle träffa Elin). Jag satt på de lite mindre bekväma stolarna vid dörrarna som man tar när alla andra säten är besuttna. Från min plats kunde jag se in i en stolsgrupp där det på ena sidan satt två st och läste, andra sidan en som låg över två säten och sov.
Det var rätt trångt då det var rusningstrafik och till slut kom det en som tyckte att hon behövde ett av sätena och försökte väcka människan. Det verkade vara helt möjligt. hon knackade lite lätt. Hon knackade igen, lite hårdare, till slut knuffade hon (inte hårt) på damen i fråga och då vaknade till slut denne upp!
Hon reser sig och ser sig om med blicken "var är jag?" och innan hon har hunnit sätta ner sin väska, vad händer? Hon däckar rakt över väskan! Den stående som väntar på sätet ser sig förvånat om på de andra mitt emot men de vet inte vem den trötte är. Så knackandet börjar om på nytt. Samma sak händer.
Då ger den stående upp och går iväg när det inte går alls att få liv i en sovande längre. Efter att den nu sure passageraren gått sin väg vaknar yrmolnet upp och hittar en pressbyrån-påse framför sig innehållande en kanelbulle. Hon hinner inte mer än ta fram bullen, plocka av en tugga (som hon håller i handen) och nästan föra upp armen till munnen, innan hon ÅTERIGEN somnar!
Sen sover hon halvsittandes med en bit bulle i sin hand tills jag ska gå av.
Det lustiga är att detta verkligen hände mig och inte är någon sägen eller vad de nu kallas. Själva händelsen tog nog inte mer än max 5 minuter, men att skriva ner allt tog betydligt längre. Visst var det en konstig sak att se! Förstår fortf inte hur hon kunde vara så trött... knarkat? eller jobbat dubbla skift?
(märks det att jag läser Sherlock Holmes för tillfället?)
Nej, tillbaka till lignoserna, hörsning morsning.
Förresten: en sista sak. Till mitt kockande har jag nu också gjort en björnbärspaj som blev så god att den nästan är slut! Hittade björnbär i vårt nästan igenvuxna trädgårdsland (orkade inte sköta det i år)
Nu har jag mailat till Sara, så Sara om du inte har fått det tycks det vara problem med min mail till din. och om du har fått det: din mamma har fått pengarna:)
Slutligen ska jag berätta om den märkliga händelsen med damen på tåget. Det var en dag när jag skulle till malmö (tror jag skulle träffa Elin). Jag satt på de lite mindre bekväma stolarna vid dörrarna som man tar när alla andra säten är besuttna. Från min plats kunde jag se in i en stolsgrupp där det på ena sidan satt två st och läste, andra sidan en som låg över två säten och sov.
Det var rätt trångt då det var rusningstrafik och till slut kom det en som tyckte att hon behövde ett av sätena och försökte väcka människan. Det verkade vara helt möjligt. hon knackade lite lätt. Hon knackade igen, lite hårdare, till slut knuffade hon (inte hårt) på damen i fråga och då vaknade till slut denne upp!
Hon reser sig och ser sig om med blicken "var är jag?" och innan hon har hunnit sätta ner sin väska, vad händer? Hon däckar rakt över väskan! Den stående som väntar på sätet ser sig förvånat om på de andra mitt emot men de vet inte vem den trötte är. Så knackandet börjar om på nytt. Samma sak händer.
Då ger den stående upp och går iväg när det inte går alls att få liv i en sovande längre. Efter att den nu sure passageraren gått sin väg vaknar yrmolnet upp och hittar en pressbyrån-påse framför sig innehållande en kanelbulle. Hon hinner inte mer än ta fram bullen, plocka av en tugga (som hon håller i handen) och nästan föra upp armen till munnen, innan hon ÅTERIGEN somnar!
Sen sover hon halvsittandes med en bit bulle i sin hand tills jag ska gå av.
Det lustiga är att detta verkligen hände mig och inte är någon sägen eller vad de nu kallas. Själva händelsen tog nog inte mer än max 5 minuter, men att skriva ner allt tog betydligt längre. Visst var det en konstig sak att se! Förstår fortf inte hur hon kunde vara så trött... knarkat? eller jobbat dubbla skift?
(märks det att jag läser Sherlock Holmes för tillfället?)
Nej, tillbaka till lignoserna, hörsning morsning.
Förresten: en sista sak. Till mitt kockande har jag nu också gjort en björnbärspaj som blev så god att den nästan är slut! Hittade björnbär i vårt nästan igenvuxna trädgårdsland (orkade inte sköta det i år)
Kommentarer
Trackback
