September 14 - När vi hade ett Sex and the City moment
Sovmorgon till halv tio! Sen frukost från Starbucks och Gristedes. Bagel och Melon med en "Appel Cinnamon Spice" som smakade som varm äppelmust. Eftersom jag inte tycker varm äppelmust är det godaste på denna gjord tyckte jag central parks gräsmatta kunde få den istället. Jag är en mycket givmild person.
Där låg vi på filten igen till två på dan... mitt i en underbar sommarhöst! Sen gick vi tillbaka till rummet och bytte om för att gå på MoMA (Museum of Modern Art) som har gratis inträde på fredagar. Jag kom på att min herrskjorta och lila stickade väst var en perfekt matchning. Mina gråa tights blev pricken över i:et. När vi kom fram till MoMA på 6th Avenue såg vi att det var en kö som inte ens finns på Liseberg! (Men som mycket väl kanske kunnat mäta sig med den till Delacourteatern)
Därför såg vi det klokast att äta något först. Men efter maten, när vi väl stod i kön, insåg vi att den hela tiden rörde sig framåt och efter 10-15 minuter var vi inne på det enorma museet. Det fanns många kända och fina tavlor där. Nästan alla dem jag har hört söndertjatade på konstlektionerna, så det var nästan som att träffa kändisar. Man visste inte vad man skulle säga till dem. En enorm (kanske 1,5X1,5 meter?) som föreställde en skog. Enbart skog. Träd på träd. Kunde jag inte låta bli att utropa "oj skog" för att det kändes så ypperligt onödigt (jag är onödigheternas skyddsängel, hej!) och då stod där en tysk ung man i svart kostymjacka och jeans och nickade leende åt mig. Jag trodde han var svensk, fast då fick jag veta att han trodde jag sa "oh cool" och så fick vi ett litet samtal med en snygg man framför en tavla som kändes som det var en scen tagen direkt ur Sex and the City. Utom att vi kanske inte är lika kända. Däremot lika snygga. Ingen tvekan.
Men hur stora namnet i kanten på tavlan än var, så lockade shoppingrummet mig mest som alltid (är jag verkligen så ytlig?). Där hittade jag en present till henrik och en till mamma. Det kändes bra för jag fick min kasse och mitt kvitto, men behövde inte betynga mig med att det var onödiga saker: det är ju presenter! :D
På vägen hem hittade vi ett ställe med en sallad som man fick bestämma själv vad den skulle innehålla och som Catrin valde att ha "low fat ranch" dressing till. Hennes egna beskrivning av denna kulinariska upplevese tror jag är bäst: "Det var som att få en orgasm i munnen".
För jag har själv inte ätit den. Jag tog en banan istället som kändes precis så som en banan känns i munnen
(fri tolkning mina vänner)
Där låg vi på filten igen till två på dan... mitt i en underbar sommarhöst! Sen gick vi tillbaka till rummet och bytte om för att gå på MoMA (Museum of Modern Art) som har gratis inträde på fredagar. Jag kom på att min herrskjorta och lila stickade väst var en perfekt matchning. Mina gråa tights blev pricken över i:et. När vi kom fram till MoMA på 6th Avenue såg vi att det var en kö som inte ens finns på Liseberg! (Men som mycket väl kanske kunnat mäta sig med den till Delacourteatern)
Därför såg vi det klokast att äta något först. Men efter maten, när vi väl stod i kön, insåg vi att den hela tiden rörde sig framåt och efter 10-15 minuter var vi inne på det enorma museet. Det fanns många kända och fina tavlor där. Nästan alla dem jag har hört söndertjatade på konstlektionerna, så det var nästan som att träffa kändisar. Man visste inte vad man skulle säga till dem. En enorm (kanske 1,5X1,5 meter?) som föreställde en skog. Enbart skog. Träd på träd. Kunde jag inte låta bli att utropa "oj skog" för att det kändes så ypperligt onödigt (jag är onödigheternas skyddsängel, hej!) och då stod där en tysk ung man i svart kostymjacka och jeans och nickade leende åt mig. Jag trodde han var svensk, fast då fick jag veta att han trodde jag sa "oh cool" och så fick vi ett litet samtal med en snygg man framför en tavla som kändes som det var en scen tagen direkt ur Sex and the City. Utom att vi kanske inte är lika kända. Däremot lika snygga. Ingen tvekan.
Men hur stora namnet i kanten på tavlan än var, så lockade shoppingrummet mig mest som alltid (är jag verkligen så ytlig?). Där hittade jag en present till henrik och en till mamma. Det kändes bra för jag fick min kasse och mitt kvitto, men behövde inte betynga mig med att det var onödiga saker: det är ju presenter! :D
På vägen hem hittade vi ett ställe med en sallad som man fick bestämma själv vad den skulle innehålla och som Catrin valde att ha "low fat ranch" dressing till. Hennes egna beskrivning av denna kulinariska upplevese tror jag är bäst: "Det var som att få en orgasm i munnen".
För jag har själv inte ätit den. Jag tog en banan istället som kändes precis så som en banan känns i munnen
(fri tolkning mina vänner)
Kommentarer
Trackback