Till egentligen ingen särskilld.
jag sparade en plats till dig.
inte stor. jag är förstiktig, men den fanns.
och du tog den.
du gjorde den större.
du lämnade saker efter dig redan första natten.
du lämnade mer saker andra natten.
du gav mig ett hopp.
det hoppet hade sovit i över ett år.
sen försvann du.
först visste jag inte om jag skulle lämna ditt rum (som det nu hade blivit) som det var till du kom tillbaka.
sen tänkte jag att jag kunde stänga dörren till den och kanske glömma bort det.
men dörren smög upp hela tiden.
till sist kunde jag inte göra annat än förstöra ditt vackra rum.
sakerna därinne hade börjat lukta konstigt.
ruttna.
de behövde ju hållas färska.
nu har du inget kvar är jag rädd.
om du ville tillbaka.
Je ne crois pas
?och precis så enkelt var det att vända upp och ner på en tråkig tisdagnatt. bara skriv: ?Jag har tänkt på dig. Jag har saknat dig.? Mer krävs faktiskt inte. Den som ändå kunde ge mina händer grytlappar när sånt händer. Jag önskar jag hade sovit så detta inte hade hänt. Jag önskar, ja fan vad jag önskar. Allting hade svalnat, och så kommer ett ?jag har saknat dig?
Je ne crois pas. Conprende!?Snälla snälla frankrike, hämta mig nu och låt mina minnen stanna här?
Nu finns jag.
Ja nu finns jag. Känns skönt. Är så obehagligt att inte finnas... Var ska jag då vara? Ja... det kännas skönt att finnas. Tänkte publicera lite mumbo jumbo här och små texter jag skrivit då och då med kanske..
