Inget som jag har gjort, men nästan.
OJ! Nej jag är inte alls en husmor för jag upptäckte nyss att det som kokboken klassar som "måttlig värme" klassar jag som fullt ös:S ajdå...
(kantareller klär sig bäst i munnen, i verkligheten eller på tavla.)Jag har även löst lite korsord
(inte detta, men visst är det fint? ska nog också lösa korsord i blått)och lagt lite pussel med min pappa när regnet öste ner
(åter igen: inte detta. tyckte bara denna biten såg så hysteriskt rolig ut. varför göra en sån bit? *hmm... denna var svår. den kan ju vara nästan var som helst! den får vi nog spara till sist....* (sanna förstår) )efter det gick jag på promenad med min lilla mamma
(detta är vi! nej det är det inte.. men man kunde ju önskat?)och sen åt jag mat. Norsk julmat. Något man kan förgifta folk med finns det vissa som säger. Något som nästa får mig att gifta mig säger jag.
(nu vill jag att ni klickar på bilden för jag vill förklara att medisterbullar, vilket är vad jag åt, är det som ligger till vänster, mellan rödkålen och sylten. men det där är inte min tallrik för jag hade aldrig lastat den med allt det där andra äckliga.)Så nu sitter jag här när alla andra sover och tänker på att jag nästan hunnit göra allt gammaldags som jag tycker om. Eller inte gammaldags, men sånt som jag och de andra pensionärerna gillar. :) Det jag saknar är lite mord.. lite engelska mysiga idylliska små mord. Men det kanske finns något på tv sen.
Kram på er alla, och från oss alla (bara jag) till er alla (nån hoppas jag?) en riktigt God Jul.
(inte min lampa heller, men den var lik något jag skulle kunna teckna)
6 gånger om dagen
Det lär komma en ny novell här inom kort eftersom den förra råkade vara helt fel för uppgiften vi hade. Hela grejen var att vi skulle bygga upp en novell som innehöll fem ord i sig. Min innehöll inte ett enda av dem så jag tror den är underkänd ;)
Jag tänkte bara säga att ni gärna får skriva kommentarer.. tycker om det. Jag själv kommenterar allt jag ser (borde kanske satsa på ett jobb inom sporten?) på gott och ont. Ganska mkt pinsamt för det mesta.
Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat från barnboken "VLMF; Vad Lever Man För?" och den vackra dikten Bisamråttan skrivit till Elefanten Ellens (som trodde hon var en ekorre) död:
"Nu är Ellen död. Nu kan hon inte äta bröd, för hon är död."
...ack så vackert.
Fredagen när summeringen kom!
Hehe... Jag lyckas få till rätt maffiga titlar ibland va?;) Men summeringen är den som följer:
Skrivarcirkeln började i torsdag, och jag är fortfarande inte helt klar över vad vi gör där. Vi gör iaf inte det jag trodde vi skulle göra, men däremot gör vi mycket av det jag hoppades att vi inte skulle göra vilket gör att jag inte vet vad jag ska göra där. Klart som korvspad när man tänker på det egentligen (liten fråga: har nån sett korvspad? för jag tänker att det kanske inte alls är klart? ... bara en bisak)
Franskan, denna efterlängtade och igenomtjatade franskan som jag försökt på tusen olika sätt (eller okej tre) anmäla mig till och blivit refuresad (eller, ja, jag hamande fel. men refuserad låter så mkt mer dramatiskt) ska äntligen bli av! På onsdagar från 10 och 1130 kommer ingen utom min lärare få tag på mig hädanefter. Idag kom jag på den lilla jobbiga detaljen att det är folkuniversitet som håller i kursen, vilket innebär att jag kommer gå bland en massa gymnasieelever varje onsdag:s Eller inte på lektionen, men de kommer finnas i trappan! (om de har någon) eller på toaletten! (återigen, om de har någon), eller åtmindstonde vid dörren!!!!!
(fransk film oui)Tillsammans är man mindre ensam. Enklare än så går det nog inte att förklara. Tycker det är en alldeles utomordentlig titel. Den skulle också kunna heta "Man är mindre ensam tillsammans", "Tillsammans och Ensam är inga såta vänner" eller kanske min favorit "Är man inte ensam är man defenitivt flera!"
Fast jag förstår att alla kanske inte tänker som jag...
Det var iaf den titel de hade valt till filmen som bygger på boken av samma namn (som jag också läst! Jag är en bildad knäppgök.) och jag tyckte att den mycket väl levde upp till bokens HARMONI (viktigt ord, kräver stora bokstäver). Men jag saknade dock alla tankar som människorna har som finns med i boken, och som helt uteslutits ur filmen. Det blev så tyst då. :(
Jag har också skrivit en önskelista för jul: (Jag är alltid ute i god tid. Då vet jag lagom till december vad jag verkligen önskar mig och vad som jag mest kom på för att fylla ut pappret)
Häxan från Portobello av Paulo Coelho
Ett stort duntäcke
Ett IQ-spel till datorn (känns lite dumt att köpa ett nintendo spel för 2000 när meningen är att jag ska bli mer logisk och smartare?)
Benefit:
- Lipscription
- Dandelion
- Body so fine (fast inte så mycket)
- Benetint
(visst är de fina^^ tänkte lägga in massor med bilder denna gången eftersom det är så bildlöst innan:P)
Victorias Secrets body butter.
Visserligen är den listan enbart menad för Tomten (det vill säga min mamma) men jag tänkte att jag lika gärna kunde skriva den här, för då har jag den i datorn med (min handstil är faktiskt alldeles hemsk).
Hmm... tills sist. Nu ska jag tänka efter. Jag såg filmen bröderna Grimm nyss och den var helt ok, med tanke på att jag redan sett den en gång. Ibland är en minnessvacka en lycklig egenskap.
Imorgon ska jag försöka hitta lite kantareller vid farfars husknutar, kanske även några tomtar på loftet (jo jag vet, jag är en riktig liten skojare här... ) men först av allt sova! eller kanske se på tv... eller kanske lite msn... eller kanske... zzzz
Grisen.
'En novell... Jaha?'
Människan som oftast fick kämpa sig till sömns varje natt för att sluta höra sina perfekta fraser och meningar satt nu helt tom i skallen. Eller nja nu var on väl lite väl självgod? Perfekta meningar? De var ju mest dravel... Men där i mellan sömn och vaka så lät de väldigt bra. Fast som en ständig påminnelse hade hon sen ett år tillbaka haft en lapp upptejpad på sin dörr. Det var en av hennes "perfekta ögonblick" som hon hade haft under en febernatt för några år sen. Hon hade snubblat över den igen när hon städade lite förra hösten och den löd såhär: "Han använde besticken som om de var fina ömtåliga verktyg, och maten det trasiga urverket. Bit för bit avlägsnade han fjädrar och kugghjul, tills tallriken var tom. Det var kalops med potatis."
Total gibberish. När hon skrev texten hade hon tyckt att den var så viktig att världen skulle må dåligt om den gick förlorad. Nu satt lappen där för att se till att världen verkligen gick miste om nästa underverk hon skulle komma på nerkrupen under duntäcket. Lappen satt så hon alltid kunde se den i månskenet från fönstret och alla block och pennor låg långt bort utom räckhåll. Under texten hade hon satt en bild på sig själv där hon för evigt satt och stolt flinade mot kameran.
Men nu satt hon här och skulle mot sin lapp skriva något bra... Något meningsfullt. Något som någon skulle förstå?
'Merde... vad har jag nu gett mig in på?'
'Det du velat hela tiden lilla vän' svarade en liten, och tunn röst.
'Vem var det?' sa hon och tittade sig omkring. Huset var tyst och folk låg sedan en stund och sussade sött i sina sängar. Det var bara hon och katten uppe nu.
'Jag' kom det från stolen mitt emot, men den var tom. Hon böjde sig fram över köksbordet ändå för att se efter. Hon gapade av förvåning när hon fick se en liten liten gris, knappt 25 centimeter hög, iklädd en grön och rosa balettdräkt. Där satt den och slätade ut sin tyll med klövarna och såg försynt upp på henne.
'Jag sa det, och jag VET att du gör detta för att du vill.' sa den och blev genast lite röd i ansiktet.
'Hmm... Jaså? Har du varit här hela tiden?' frågade hon. Att fundera över utstyrseln eller varför hon helt plötsligt pratade med en gris var på något sätt lite för komplicerat att ens tänka så. Grisen ställde sig up på sina bakklövar för att nå upp till bordet med trynet och se henne i ögonen:
'Javisst!' svarade grisen, med ens mycket gladare 'Jag har sett på när du pratar med dig själv om dagarna och när du skriver dina små brev till vännerna och hoppas att de ska svara något fint tillbaka om det du skrivit. Jag har sett dig hela tiden må du tro!' och gav en liten blinkning på slutet som för att visa "tro inte att du har några hemligheter längre" och fortsatte 'Och jag vet att du vill skriva för du faktiskt inte vet något annat du skulle kunna göra utan att bli deprimerad.'
Grisen hade slagit huvudet på spiken. Det var det hon oroade sig mest över i hela sitt liv just nu. Vad skulle det bli av henne? Hon hade försökt jobba som kontorist men hade faktiskt fått sluta på grund av just depression. Hon hade inte stått ut med att jobba ett ställe där hon inte kunde vara sig själv och känna sig lycklig. Hon var hellre fattig då. Fast fattig skulle nog dröja ett tag innan det hade en verklig mening för än hade hon föräldrar som alltid hjälpte henne med allt. Nästan lite för mycket...
'Men jag kan ju inte skriva. Allt jag skriver är ju bara brev om min vardag till mina vänner. Det är ju inget intressant att läsa för någon annan.' suckade hon.
'Varför inte?' frågade Grisen och satte sig ner igen så man bara kunde skymta öronen då och då 'Om du berättar det som det verkligen är och hur din värld är idag så ser nog folk något i sig i din text med. Tror du inte?' svarade Grisen finurligt.
'Tror du? Jag tycker inte min värld är så spännande att den kan fylla mer än en blankettrad hos arbetsförmedlingen. Fast jag kanske kan skriva en saga för alla arbetslösa' skrattade hon halvhjärtat tillbaka.
'Varsågod. Du är redan klar.' viskade Grisen.
Hon såg på sin laptop och fann att hon redan hade en A4sida klar. Där fanns den. Hon gick in på Arkiv, Spara som, och stängde sen datorn. När hon reste sig för att gå upp och lägga sig såg hon mot stolen där Grisen hade suttit. Den var borta, men sitsen var fortfarande lite kupad som om en väldigt liten rumpa nyss hade suttit där.
'Tack' sa hon tyst för sig själv, och gick med lätta steg upp för trappan för att inte störa någon annan i huset.
September 21 - Sarah Jessica Parker dagen
Vi gick upp, checkade ut, lämnade vårt bagage hos receptionen över dagen och gick till Starbucks för att äta frukost. En sista Bagel (som Catrin hade förälskat sig i under våra två veckor) och givetvis Granoli till mig. Vi hade bara två saker på vår agenda: Disney World och Virgin Megastore, men på vägen till förstnämnda hände något vi inte hade kunnat drömma om: Vi hamnade mitt framför tumultet av inspelningen av Sex and the City filmen! De höll på att spela in första scenen av filmen och jag stod inte mer än 15 meter ifrån Sarah Jessica Parker (iförd grå herrhatt och ljusgrå klänning med ett guldlöv på ena axeln)! Helt fantastiskt... Om det var något som fattades för två sex and the city galna tjejer som nästan enbart ville till New York för att se allt de sett i serien så var det detta! Helt fantastiskt. Jag hade inte trott att det gick att göra semestern bättre, men tydligen!
Resten är: Catrin hittade inte vad hon ville ha på Disney World men köpte nåt annat och jag hittade precis vad jag letade efter på Virgin Megastore och köpte det med. Sen köpte jag en till läderbok (De finns inte hemma!) och en iq-kalender med kluriga saker för varje dag.
Sen bar det av till JFK som jag måste säga är den fulaste och tråkigaste flygplats jag nånsin varit på. Kändes som ständiga scener från Langoljärerna. Huh! I Frankfurt blev jag sjuk och på nåt sätt överkänslig för saker som hände och satt och grät när jag lyssnade klart på Anna Gavalda (snyft... dem planterar blommor... snyft...) och när jag till slut kom hem (efter en babblig bilfärd från kastrup där mamma och pappa hämtade oss) såg jag fyra avsnitt av Heroes och sen slocknade jag vid två eller halv tre.
Jag har inte haft jetlag *muahahahaha*
September 20 - Dagen då jag fick en kulinarisk tripp.
Denna dagen var planerad att ströva i Greenwich Village i downtown men efter att ha gått i den nya sommarhettan (kan inte vädret bestämma sig?) i cirka 40 kvarter insåg vi att det inte låg vi 44de gatan som vi först trott, utan 14de gatan! Det är en väldig skillnad... Det slutade med ännu lite strövande och vi kom på att vi ännu inte varit på Ripleys (believe it or not!) med sina knäppa saker. Så vi betalade inträde och gick där och förvånades i lagom takt. Ett rum var ganska läskigt så där gick vi extra fort.
När vi kom ut från allt så hade en timme eller så gått och då tog vi tunnelbanan till toppen igen (135te gatan) för att hitta IHOP. '
International House Of Pancakes. Ett väldigt viktigt stopp! Man kan inte åka till Usa som en erkänd pannkakasälskare och inte äta Amerikanska pannkakor på Det internationella pannkaksstället. Nej det är bara inte tillåtet!
De smakade gudomligt och mest smör. Mmmm.... förstår inte att de har sirap på bara? De var redan så söta att jag inte kunde känna någon skillnad när jag provade lite med. Lite knäppt...
På kvällen gick vi för att äta vår sista kvällsmåltid i Landet och hittade en fin pizzeria (ja väldigt fin! med linnedukar och servetter, nåt som bara Catrin förstår vad jag menar med tror jag). Jag ville ha pizza och Catrin pasta och det var det enda de hade så vi hade kommit precis rätt. Jag väntade och väntade men ingen pizza kom. Catrins mat kom och Catrins mat tog nästan slut men där! Där bars den in... Med färsk mozzarella och prosicutto (har ingen aning om var bokstäverna ska stå) och som gjorde att jag glömde bort allt... Allt Allt för den underbara pizzan. När de började spela en fin låt i högtalarna satt jag och vaggade till den med en bit pizza på gaffeln. Jag till och med undvek kanterna (som jag annars tycker mycket om) för att orka så mkt som möjligt av min mat. Det vattnas fortfarande i munnen på mig när jag tänker på den... om ni är där: Deans pizza. Det verkar vara en kedja över hela landet och även om pizzan är dyr så är den värd sitt pris! MUMS!!!!!
När vi kom tillbaka gick jag och skissade av allt konstigt som fanns i huset vi bodde i, för att komma ihåg det. En centarna som var intryckta i hissdörren för att de precis passade i gallret, flagningen i färgen i trappan som gjorde att det såg ut som en liten racerbil under fönsterbläcket, och vår dörr, och givetvis gubben. Gubben var en mager man som bodde på vår våning och som jag önskar att jag hade bett att få teckna av. Han hade blivit så fin på papper. Med sina rynkor och sina svarta tjocka glasögonbågar. Men jag fick rita ur minnet för jag vågade inte fråga. Till slut gick jag tillbaka och packade om allt för att det skulle få plats och sen sov vi vår sista natt på Royal Park Hotel and Hostel på 97th and 258th street.
September 19 - Eller dagen vi nästan såg kändisar från Jericho.
Efter det fina uppträdandet gick vi in på Columbus Center (ett av de fina varuhusen) och strövade in på måfå på Borders (vi visste inte vad vi skulle göra riktigt) och fann oss i ett litet hav av småflickor och pojkar i 10årsåldern. Uppenbarligen väntade de på en kändis för de hade en slags hejarramsa som jag först trodde var "je-ri-cho!" och tänkte "yeah, han är snygg, det vill jag se!:D" men hörde sen attdet var "open that door" de små rösterna skallade. Både Catrin och jag tyckte det skulle vara kul att få se en kändis när vi ändå var här så vi stannade och ropade med dem. Efter en halvtimme kom det (enligt Catrin, jag såg inte) två smååååå blonda killar ut från dörren och gick bortåt. Där hade jag stått och skämtat om att de satt där bak och rökte på och drack och så visade de sig vara 8åringar!
Vi gick stolta och skrattande därifrån, skrytande för varann om att vi hade sett kändisar idag.
September 18 - Duvorna i parken och colan i backen.
Vi gick för att se vad som fanns ovanför oss på manhattan, eftersom vi bara varit neråt hela tiden, och fann att det inte fanns något där. Eller någon. Eller jo det är klart det fanns något. Men inget direkt att beskriva. Bara massor med väggar och skyltar som inte sa en något alls. Det enda som var något var det enorma Columbia University som låg där. Det fanns:) och så fanns det ett litet kafe som hette "MAX" som jag ritade av och som i drack vars en cola på och njöt av att känna oss som studenter (alla runt om var det, med högar av böcker uppsmällda över borden). Eller iaf New Yorkare för vi hade ju inga böcker att smälla med...
Catrin smsade någon om vad jag trodde var sina stövlar ("hur stavar man till mocha"?) men det visade röra sig den matchande scarfsen. Jag satt där och tänkte på att alla höstkläder jag nånsin ägt (och aldrig kunnat ha på grund av skithösten i Sverige) hade varit i sitt esse här. Verkligen synd att de var hemma...
Jag började få lite hemlängtan den dagen, mest för att få koppla av. Även om vi tog det lugnt och gjorde vad som föll oss in så finns det ingen sorts avkoppling som väger upp mot att dega i soffan.
Vi gick till parken därefter och jag lyssnade på Anna Gavaldas (min husgud) "Tillsammans är man mindre ensam" (premiär på bio fredag den 28/9!) och försökte rita av duvorna som gick rint vår bänk. De blev mest ankor, men jag var nöjd med mitt försök!
Till sist gick vi till Barnes and Noble (vi gillade deras Starbucks bäst. Lugnast och många skallertidningar till Catrin att läsa) och där köpte jag min läderbok med speciel patina på sidokanten. Jag föll för den innan jag ens förstått vad som hänt. Det fanns bara Den och Jag helt plötsligt...
September 17 - En inte så intressant dag.
Vi letade och letade och letade, och till slut hittade vi: F.A.O. Schwartz. Leksaksaffären med sin kända klocka. Sen letade och letade och letade vi men hittade inte: klockan. Den kanske var trasig. Den kanske var på lunch. den kanske till och med hade dragit sig tillbaka för en avkopplande pension i Florida. Vi får aldrig veta, för vi frågade inte. Iaf så hittade jag två Sleich-djur till mammas krubba (allt hon önskar sig är mord och julsaker). En ko och en kalv. Vi fikade på deras glassbar och jag som hade tänkt ta en glasskula från början valde "chocolate lava" som visade sig vara en hel liten kladdkaka med tre vaniljkulor! Trots att både jag och Catrin åt tills vi storknade så var hälften kvar.
Sen gick vi ut och Catrin köpte ännu en sjal att matcha sina stövlar till. Just in case. Jag hittade till Forever 21 (som jag inte minns var det ligger längre, men som det bara verkade finnas ett av i hela stan till skillnad från alla andra affärer). Där hittade jag hur mkt som helst, men valde till slut en mörkblå topp och en brun stickad tröja.
Sen upptäckte jag att det hade blivit höst dan innan och det gjorde mig ingenting. Så länge solen skiner får kinderna gärna vara kalla.
Catrin hade sen några dar pratat om "Old Navy" som hon ville hitta som hade mkt kläder, men det slutade med att vi gick tomhända därifrån.
Vi gick förbi Duane and reade som är som en Ica (fast om Ica hade varit i vart tredje hus i sverige) med ett eget apotek i varje. Där köpte Catrin en binda till sin fot som fortf gjorde ont och jag läppbalsam till henrik. Fast jag läste på förpackningen Henrik, och jag tror inte det är så bra att använda det som vanligt lypsyl. Det är till för om man har torra och spruckna läppar. Men det är ju upp till dig, nu har du iaf tre.
Efter att ha lindat in sin fot och ätit en ipren mådde Catrins fot och Catrin mkt bättre.
Den kvällen var resväskan VERKLIGEN full! Tänk den som hade slutat handla då....
September 16 - Söndagen då New York blev en marknad.
Sen bar det av till en marknad (en av många) vi visste ställdes upp på söndagar (vi orkade inte gå på det första söndagen vi var där) och hittade den inne i en skola. Gud vad glad jag är över att inte ha vuxit upp i New York! Inga fina bitar nånstans... bara fult fult fult. Fast nja, nu fanns det ju små guldkorn i det dom sålde i stånden. Massor med vackert gammalt skräp som bara ropade på mig.. men i mitt bakhuvud hörde jag en tung basstämma (som var min resväska) säga NEJ! Det finns ingen plats. Köp nåt att äta istället, det behöver jag inte ta med hem. Hittade inget att äta, men Catrin hittade på ett av de tusen stånden med scarfsar ett par grå till sig och sin mamma.
Den första marknade var enorm! Så stor att vi faktiskt inte orkade gå på de andra vi visste fanns...
På vägen hem köpte jag:
Pappas mugg (det blev det efter överväganden)
Pappas keps och t-shirt
Mammas filmer (köpte allihop för att jag inte kunde välja)
och Benvärmare till mig själv.
$215 varav 5 var till mig själv. Jag är så from ;)
På kvällen ritade jag några skuggbilder från vår dörr. det blev en förbryllad man och en råtta. Gillar råttan bäst.
September 15 - När ett biobesök beslöt sig för att vara en musical.
När vi väl var framme vid bokaffären visade det sig att de hade många fler filmer än jag hade trott! De hade Miss Marple med Joan Hickson (En Agatha Christie nörd kanske vet. Men för vanliga människor är det en människa som spelat en av detektivrollerna i filmatiseringen av Agatha Christies böcker.) Sen hittade jag flera boxar med Cadfael (honom förväntar jag mig inte att någon utom en 60åring från england som plötsligt lärt sig svenska ska veta vem det är. En munk på nåt århundratal som löser mord.) och till sist Dorothy Sawyers (också mord. I min familj är det tyvärr det enda vi ser på. När vi inte ser på tecknat eller Eddie Izzard)
Iaf stod jag där i valet och kvalet med alla lådor med avsnitt utan att veta vilken jag skulle välja mellan. Att se på Poirot-boxarna var inte ens att tänka på. Då hade jag fått bosätta mig i USA och låta mamma komma hit och se sina filmer. Det slutade med att jag köpte Miss Marple (som kostade det dubbla i sverige) och att jag efter några tankestunder på fiket rusade efter isbanan (tänk om nån hinner köpa den före mig?! Vem skulle inte tänka på att köpa en isbana till sin mamma när det är soligt och 30+ ute? Jag frågar mig bara VEM??)
Sen gick jag många kvarter förvirrad över om jag skulle känna mig överlycklig över att ha en så bra present eller olycklig för att jag inte visste om jag skulle få med den hem. Jag bestämde mig till slut för att vara lycklig.
(Under senare dagar blev jag till slut olycklig igen för jag kom på att man kanske skulle tro att det var en bomb om jag tog den som handbagage. En tanke som bara jag kan komma på. "Men det finns ju sladdar i den, och jag vet inte hur en bomb ser ut på röntenskärmar")
På Banana Republic fick jag till slut verkliga skäl att vara glad igen. Vi hamnade mitt i deras rea och jag hittade ett fint stickat linne för 17 dollar .Det hade kostat 58. Nu ska jag bara hitta vad jag ska ha det till!
Vi visste inte vad vi skulle göra med dagen för vi var rätt hängiga egentligen och orkde inte gå en hel dag till, så vi gick på BIO! :D Det blev "Across the Univers" som överraskade oss med att börja sjunga... och aldrig sluta. Det var en film-musical. En väldigt bra film-musical tyckte jag med många fina låtar (60tals låtar med Beatles och såna) som handlade om New York:P
Det roligaste tyckte jag var utanför salongen när jag fick syn på en sån hörna som finns på McDonalds med ketchup som man pumpar ut och salt och peppar påsar. Bara det att på deras pump stod det "butter". Klåfingriga Catha kunde inte låta bli att trycka för att se vad som hände och givetvis kom flytande smör ut (vad hade jag förväntat mig? duvor?) men jag hoppade till, såg mig snabbt omkring och gick hastigt därifrån. Jag tänker minsann inte bli ertappad som en oerfaren smörpumpare.
Just det! I reklamen före filmen vi såg visades en trailer för "August Rush" som verkar riktigt fin. Med Keri Russell, Robin Williams, och en sån där liten känd knatte som liknar lite han från Sjätte sinner och som varit med i massor med filmer och spelat sårat barn (han verkar spela det här med). Men den verkar ändå bra! De spelar gitarr och sjunger allihop, och så är de (återigen) i New York. Säg till om ni ser reklam för den i Sverige... Let me know.
September 14 - När vi hade ett Sex and the City moment
Där låg vi på filten igen till två på dan... mitt i en underbar sommarhöst! Sen gick vi tillbaka till rummet och bytte om för att gå på MoMA (Museum of Modern Art) som har gratis inträde på fredagar. Jag kom på att min herrskjorta och lila stickade väst var en perfekt matchning. Mina gråa tights blev pricken över i:et. När vi kom fram till MoMA på 6th Avenue såg vi att det var en kö som inte ens finns på Liseberg! (Men som mycket väl kanske kunnat mäta sig med den till Delacourteatern)
Därför såg vi det klokast att äta något först. Men efter maten, när vi väl stod i kön, insåg vi att den hela tiden rörde sig framåt och efter 10-15 minuter var vi inne på det enorma museet. Det fanns många kända och fina tavlor där. Nästan alla dem jag har hört söndertjatade på konstlektionerna, så det var nästan som att träffa kändisar. Man visste inte vad man skulle säga till dem. En enorm (kanske 1,5X1,5 meter?) som föreställde en skog. Enbart skog. Träd på träd. Kunde jag inte låta bli att utropa "oj skog" för att det kändes så ypperligt onödigt (jag är onödigheternas skyddsängel, hej!) och då stod där en tysk ung man i svart kostymjacka och jeans och nickade leende åt mig. Jag trodde han var svensk, fast då fick jag veta att han trodde jag sa "oh cool" och så fick vi ett litet samtal med en snygg man framför en tavla som kändes som det var en scen tagen direkt ur Sex and the City. Utom att vi kanske inte är lika kända. Däremot lika snygga. Ingen tvekan.
Men hur stora namnet i kanten på tavlan än var, så lockade shoppingrummet mig mest som alltid (är jag verkligen så ytlig?). Där hittade jag en present till henrik och en till mamma. Det kändes bra för jag fick min kasse och mitt kvitto, men behövde inte betynga mig med att det var onödiga saker: det är ju presenter! :D
På vägen hem hittade vi ett ställe med en sallad som man fick bestämma själv vad den skulle innehålla och som Catrin valde att ha "low fat ranch" dressing till. Hennes egna beskrivning av denna kulinariska upplevese tror jag är bäst: "Det var som att få en orgasm i munnen".
För jag har själv inte ätit den. Jag tog en banan istället som kändes precis så som en banan känns i munnen
(fri tolkning mina vänner)
September 13 - Dagen då tanten i vattnet gjorde oss besvikna.
Ännu en dag i Downtown, men en solig sådan! vår plan var att spendera dagen i Chinatown, men när vi kom dit var det inte så mycket att se. Bara en massa prånglare som ville sälja väsk-kopior dyrt. Enbart jobbigt så vi gick snabbt därifrån (Chinatown är väldigt litet).
Vi satte kursen mot Battery Park istället. Därifrån går en gratisbåt till Staten Island och från den båten tänkte vi att vi nog kunde se Statue of Liberty aka Frihetsgudinnan. Det kunde man mycket väl. Hon stod där, grön och bestämd, och väldigt väldigt LITEN! På nåt sättförväntar man sig ju något enormt! Nåt man kan se från månen typ.. och så är hon bara en liten tant på en sockel. Okej jag kollade på fotona jag tog i efterhando ch när man ser människorna under henne så är dem ju som myror så hon kanske stod en bit ifrån. Men hon var ändå liten! Hmpf.
Staten Islands hamn var väldigt fin. Det var faktiskt det enda vi såg, för vi tog samma färja hem igen.
Hemma i våra kvarter (som kallas upper west side för den vetgirige) gick vi och hämtade filten mamma skickade med oss ("man vet aldrig om det är kallt på nätterna!") och sov en stund i Central Park. Efter det gick vi till en mysig liten restaurang (väldigt kall!) och åt pasta. Tyvärr så kall att Catrin fick ont i sin hälsena flera dar efteråt.
Har ingen aning om när vi somnade men jag hade iaf köpt en liten bok om Charlie Brown till mamma om det kan vara nån tröst?
(ps. det är inga illustrerande bilder till texterna för jag inte har några. vi fotade med Catrins kamera så hon har bilderna)
September 12 - Dagen då våra ansikten verkligen såg bra ut.
Hela dan i varuhus på Fifth Avenue.
Vi hamnade på sminkavdelningen hela tiden och blevsminkade och omsminkade och ännu en gång sminkade! För mig var det:
Första sminkning: Bergdorff, Estee Lauder. En man som både jag och Catrin gissade på var inne på killar sminkade mig i ljusa nyanser (som jag själv gör, de gånger jag orkar sminka mig alls). Han näst intill helgonförklarade min hy och frågade om han fick gifta sig med mig. Det var ett väldigt roligt spektakel och jag skrattade hela tiden. När vi var klara fick vi vars en liten foundation som skulle räcka i tio dagar och gick glada och lika rika som när vi kom, därifrån. Catrin mumlade att hon också ville ha en rolig bög som sminkade henne så då styrde vi stegen mot nästa ställe
Andra sminkningen: Saxs, Clarins. Vi blev båda sminkade av damer denna gången. Min var den tråkigaste som inte sa något alls och som sminkade mig i mörka höstfärger så jag såg ut som en blev häxa. Aldrig mer bli sminkad av någon som har mörkade hy än jag. Det de sminkar mig med ser fantastiskt ut på dem, och som en dödsruna på mig.
Tredje sminkningen: Saxs, Clinique. Stället som Catrin kallar [cleanyqou] och jag kallar [kliniq] men som alltid är samma ställe. Jag gick vart som helst för att bli omsminkad innan jag lämnade affären och såg ut som en vandrande vålnad. Jag hamnade hos en arg homosexuell man (jag gissar givetvis igen), som började med att tvätta av mig med något som kändes som vax i ansiktet. Jag började undra om detta skulle göra saken bättre eller sämre... Men det visade sig att han hade bestämt sig för att tvätta bort allt som inte var mitt skinn. Jag blev väldigt fin och väldigt blek och bestämde mig efter den långa sittningen (en timme? en och en halv?) att det nog var färdigsminkat för mig idag.
Catrin hade försökt fråga sig för om en foundation hon hade hemma med Clinique men som ingen tycktes ha hört talas om (inte konstigt, för när vi kom hem visade det sig vara lancome eller clarins tydligen) men när vi kom in på Lord Taylor satte hon sig i sminkstolen hos en Clinique-dam där och blev sminkad menad jag gick med på att falla för frestelsen och köpa en parfym från Juicy Couture. Jag erkänner att parfymen faktiskt inte luktade något alls intressant och jag köpte den av helt andra anledningar: Den fina loggan, den fina asken den låg i, den fina pumpen som följde med och fick den att se 20tals aktig ut, gratis sakerna (åhh, desa underbara underbara gratissaker!!) och givetvis: PAPPERSKASSEN (den alltid eftertraktade i finare affärer).
Hela mitt lilla nöje kostade 500. Men jag väljer att se det som att Parfymen var den som var gratis. Då känns priset lite mer humant.
På kvällen åt vi på Subway, där en av arbetarna inte tyckte jag skulle ha sweet-mustard (jag hade bett om smör, men det fanns inte) för jag var redan för söt. Ni kan ju tänka er själva hur romantiken fullkomligt blomstrade därinne i det 15 kvm stora rummet med trafiktutande utanför... Vi ska gifta oss i Januari. ;)
Somnade 10 till halv 11. (För den som håller koll på våra sov-vanor)
September 11 - Dagen vi inte fick biljetter till David Letterman show
Uppdatering: Man var tvungen att ha ett amerikanskt nummer för att få vara med i LOTTERIET för att kanske få en biljett till David fucking Letterman. Äh, han kisar ändå för mkt. Man kunde ringa ett stand-by nummer efter klockan elva och kanskefå några biljetter, men då handlar det om att ringa precis på minuten... blä. Vi får väl se. Igår fick jag en komplimang för mitt linne med ansiktet på av en anställd på United Colors of Benetton. Det var bra, för just då höl jag på att få en sån förfärlig fuldag. När vi kom till Ground Zero innan så regnade det och området ar avspärrat för alla utom familjerna det berörde. Ganska bra tycker jag för det borde inte vara ett turistjippo. Man får ju lixom inte för sig att gå till en främlings begravning annars. Vi kunde höra en kör som sjöng Simon and Garfunkel "Bridge over Troubled Waters" men såg inget. Nu ska vi snart ut i regnet igen. (Det öser ner! Med nån mirakulös tur så gick vi in på ett starbucks och han lagom köpa vår mat och sätta oss förrän det vräkt ner och hela caféet var fullt av människor som inte ville bli blöta.)
Det blir antingen Chinatown, Museum eller affärer. Catrin vill slappa för hon är trött, men jag tror vi blir uttråkade då. Klockan är bara ett.
Det blev finare väder och och det slutade med tt vi gick i lite affärer och besökte Madame Tussauds. Sen gick vi hela vägen hem och på Urban Outfitters (en ascool affär på broadway, ca. 60-70 gatan) hittade Catrin sina (senare mkt omnämnda) mocha-stövlar. Hon väntade med att köpa dem och vi stupade i säng halv tio.
September 10 - eller Hur Man Gör Av Med Pengar.
En dag på stan! Vi följde Broadway Downtown och shoppade mer på VS och andra affärer:
Victorias Secret:
5 body mist.
1 body scrub
1 body butter
1 bath bubbles
(till mitt försvar: de finns inte hemma och luktar gudomligt!)
1 plåster med pirater på (hihi)
1 par armvärmar-vantar
1 fint linne på bebe för $35! (egentligen $158)
Efter ett par tunga timmar på Times Square tog vi oss till tunnelbanan (där Catrins kasar blev fastklämda i dörrarna och höll på att åka iväg utan oss). Jag såg ett par röda skor som jag funderade över att köpa, men stortån syntes igenom dem och sånt tycker jag inte om. På Virgin Megastore fanns gremlin Gismo som kunde nynna som jag väldigt gärna ville ha, men avstod Virgin är förresten världens största skivaffär.
Jag har sett en mugg på Starbucks med en retrobild av Central Park på som jag funderar på att ge till mamma eller pappa, och så har jag sett en keps och t-shirt på Central Park Zoo som jag tror pappa ska få.
Nu har vi nyss ätit och ska snart sova. Ett av ställena vi shoppade var ett lyxigt varuhus där man fick små vattenflaskor gratis.
September 9 - Att vakna i New York och spendera en hel dag i Parken.
Vi vaknade tidigt och gick till Starbucks och köpte frukost. Sen satte vi oss i Central Park och såg på alla joggarna. Vi stannade i parken hela dan och gick runt och såg på Central Park Zoo (överraskande litet) och gick till Delacourteatern där de för sista kvällen (och till vår förvåning) visade sin "Shakespeare in the park" som är en mycket populär gratisföreställning som man kan ha turen att få se om man lyckas få en biljett. Det gjorde vi! Vi kom dit (av slump) en timme innan biljetterna skulle släppas och fick veta att det var en väldigt liten kö idag och det fortfarande fanns en chans att man kunde få biljett om man ställde sig i den nu. Så vi begav oss för att ställa oss på slutet.... problemet var att vi gick och gick och det kom aldrig! vi gick säkert flera kvarter och ändå dök det bara upp nya små grupper som satt och väntade vid vägkanten. Men till slut! Vid en konstig tallbuske satt de sista.. Det tog inte lång tid och till slut var vi framme igen och höll i våra fina biljetter. Pjäsen skulle vara klockan 8 senare på kvällen.
Vi gick ifrån Central Park efter 6-7 timmars promenad och stannade vid Victoria Secrets och köpte trosor (underbar affär!) sen köpte vi med oss en pizza hem. Det blev lite bråttom för vi skulle hinna tillbaka till teatern innan "A midsummernights dream" började. Vi hann, och den var bra, men jag var så trött att jag på slutet satt och längtade efter applåderna så jag kunde få komma hem och sova. Minns att jag till och med funderade över om nån skulle bry sig om jag la mig på plankorna bakom ryggstödet och sussade lite. När pjäsen var slut gick vi med snabba steg hem, rädda för mörkret. Somnade vid halv tolv trötta, men nöjda.
September 8 - Utvandrarna
Flyget gick 10.10 och vi fick en konstig bulle (tysk) och en banan-chocklad-bar. sen (efter 2 korta timmars väntan) gick flyget från frankfurt mot JFK i Queens/Brooklyn, New York. På planet fick jag (ganska tråkig) fisk som jag hade beställt (och inte tänker göra om) och Catrin fick en god pizza. Inte, inte, INTE göra om. Blä. När vi kom fram var flyet en timme försenat. Vi åkte Airtrain och tunnelbana (lite strul med linjerna). En vänlig man på tunnelbanan satt och pratade med mig. Han var nån annan stans ifrån (men från usa) och tyckte jag hade en bra engelska. Till slut kom vi fram till 96st och skulle till 97th street. Det var långt... Det tog oss nog en halvtimme att släpa väskorna till vandrarhemmet ochdet var många gånger som jag övervägde att bara lämna min på trottoaren och lösa problemet imorgon. När vi kom in kom chocken att vi måste betala i cash. Vi trodde att det var med kort. Men det löste sig för vi hade lagom hälften var.
Vandrarhemmet och rummet är lite skabbigt men det är en skön säng med stora kuddar, och det finns badlakan och små tvålar som är inpackade. de bädar sängarna varje dag och bytar handdukarna. Väldigt bra för vandrarhem, enda dåliga är låset. Det hade behövts ett bättre, men det sitter vakter i entrén. Vi gick ut på Broadway (granngatan) och köpte lite kvällsmat. Blev yoghurt parfait med müsli (granoli) på McDonalds. Vid Nio på kvällen lokal tid slocknade vi.
New York
Kram Catharina
